De bästa platserna att se i Namur: en citadell ovanför två floder

Klippan ovanför sammanflödet har varit befäst i ungefär tvåtusen år, och det som står där nu är det ackumulerade resultatet: medeltida murar, bastioner från 1600-talet, holländska och preussiska tillägg och tunnlar huggna genom berget under alltihop. Det hör till Europas största fästningar och tar en halv dag om du gör det ordentligt.

Åk upp med linbanan från staden om den går, och gå ner. De underjordiska gångarna besöks med guide och är den del folk minns: kalla, trånga och verkligt förvirrande.

Landtungan exakt där de två floderna möts kallas Grognon, och det är där Namur började. Stå på den och du har Sambre på ena sidan, Meuse på den andra och citadellet rakt ovanför. Det finns inte mycket byggt där, vilket är poängen: det här är en plats att titta från snarare än på.

Saint-Jacques-tornet i centrum är ett av de klocktorn i Belgien och Frankrike som står på Unescos lista. Liksom de andra var det ett borgerligt torn snarare än ett kyrktorn: bevis på att staden styrde sig själv. Det är lätt att gå förbi, så håll utkik.

Namur äger ett av de stora verken inom medeltida europeiskt guldsmide: en grupp relikvarier och liturgiska föremål gjorda på 1200-talet av Hugo d'Oignies, arbetade i guld, silver och emalj med en detaljnivå som är svår att tro gjordes för hand. Den visas i stadens museum för äldre konst. Om du ser en enda sak inomhus i Namur, se den här.

Félicien Rops föddes här 1833 och blev en av Europas mest provocerande grafiker: mörk, satirisk och ofta censurerad. Museet i hans födelsestad mildrar honom inte. Det är litet, det är märkligt, och det är en nyttig motvikt till bilden av Namur som en sömnig provinshuvudstad.

Namur har en tradition av styltfäktning som går tillbaka till 1400-talet: två lag på höga trästyltor försöker välta varandra på torget, utan att använda händerna. Det görs fortfarande, det tas på allvar, och det har tagits upp på Unescos lista över immateriellt kulturarv. Kan du pricka in ett besök på en match, gör det.

Namur är porten till Meusedalen och Ardennerna. Dinant, en halvtimme uppströms, har ett citadell på en klippa, en kyrka med lökkupol och födelsehuset för mannen som uppfann saxofonen. Lessedalen bortom är kalksten, grottor och flod, och det finns trädgårdar, kloster och klippformationer inom bekvämt köravstånd.

Har du bil och två dagar tillhör den andra dagen platserna utanför staden.

Den gamla stadskärnan mellan citadellet och stationen är liten och full av saker som behöver pekas ut: klocktornet, gårdarna, linjen för de gamla murarna. Ett stadsspel ger dig en rutt av gåtor genom den och förklarar varje stopp när du når det, vilket fungerar bra före eller efter klättringen upp till fästningen.

Osäker på hur det fungerar? Läs hur man spelar först.

Ta citadellet på förmiddagen medan du har benen kvar, och kom sedan ner i centrum. Vill du ha hjälp att planera något för en grupp? Hör av dig. Jämför du Belgiens två halvor? Vår guide till vad man gör i Antwerpen är den flamländska motsvarigheten.