Venedig har omkring fyrahundra broar, och nästan alla är små, trappförsedda och oansenliga tills man vet vad som hände på dem. Bara fyra korsar Canal Grande, vilket är varför de överfarter som finns betyder så mycket, och varför lokalborna fortfarande använder färjegondoler för att ta sig över däremellan.
De här fem är värda en omväg.
1. Rialtobron
Stenbron du ser i dag stod färdig 1591 efter ritningar av Antonio da Ponte, och ersatte en rad träbroar som hade för vana att rasa eller brinna. Da Ponte vann uppdraget mot förslag från långt mer berömda arkitekter, och gott om folk förutspådde då att hans stenvalv i ett enda spann skulle falla. Det har det inte.
Den bär två rader butiker och tre gångstråk och är en av de mest folktäta platserna i Italien. Kom klockan sju på morgonen så är den nästan tom; ljuset längs kanalen är bättre då ändå. För ett foto av bron i stället för från den, ställ dig på Riva del Vin eller ta vaporetton.
2. Suckarnas bro
Byggd omkring 1600 för att koppla Dogepalatset till de nya fängelserna på andra sidan kanalen är Ponte dei Sospiri inbyggd i vit kalksten, med två små gallerförsedda fönster. Namnet kommer från en 1800-talsidé, spridd av Lord Byron, om att fångar suckade vid sin sista skymt av Venedig genom dessa fönster.
Det är en bra historia och den är inte riktigt sann. När bron togs i bruk höll cellerna den betjänade mindre brottslingar, och de allvarliga avrättningarna hade sedan länge upphört. Den moderna legenden om att en kyss under den vid solnedgång garanterar evig kärlek uppfanns långt senare, mest av folk som säljer gondolturer.
Utsikten utifrån har man från Ponte della Paglia. För att gå igenom den behöver du biljett till Dogepalatset.
3. Knytnävarnas bro
I Dorsoduro har Ponte dei Pugni fyra fotavtryck i vit marmor infällda i stenläggningen i hörnen. De markerar utgångspositionerna för organiserade knytnävsslagsmål mellan stadens två rivaliserande falanger, Nicolotti och Castellani, som möttes på bron och försökte kasta varandra i kanalen.
Bron hade inga räcken då, vilket var hela poängen. Myndigheterna förbjöd till slut slagsmålen, och fotavtrycken är det enda som återstår av en tradition som varade i århundraden.
4. Accademiabron
Träbron över Canal Grande vid Gallerie dell'Accademia restes 1933 som en tillfällig lösning medan en permanent ersättare i sten projekterades. Stenbron byggdes aldrig. Det som står i dag är en trogen ombyggnad från 1980-talet, och Venedig har stillsamt accepterat att tillfälligt betyder något annat här.
Den ger den bästa vyn längs kanalen mot Santa Maria della Salute, och det är fotot de flesta faktiskt vill ha.
5. Konstitutionsbron
Den fjärde och nyaste överfarten över Canal Grande, ritad av Santiago Calatrava och invigd 2008, förbinder stationsområdet med Piazzale Roma. Den blev flera år försenad, långt över budget och utan stegfri tillgänglighet, och venetianarna har grälat om den sedan dess.
Dess glassteg visade sig också hala i regn och byts successivt ut mot sten. Gå och titta ändå: formen är genuint elegant, och bråket kring den säger mer om dagens Venedig än någon guidebok.
Två till, om du gillar de tysta
Ponte Chiodo i Cannaregio är en av mycket få broar i Venedig som lämnats utan räcken, som alla en gång var. Och på ön Torcello korsar Ponte del Diavolo en kanal mitt ute i ingenstans, helt utan räcken, värd båtturen lika mycket för tomheten som för bron.
Att ta sig över där ingen bro finns
Mellan de fyra broarna färjar flera traghetto-punkter fortfarande folk över Canal Grande i avskalade gondoler. Det kostar lite, tar två minuter, och lokalborna står upp under överfarten. Det är den billigaste gondolturen i Venedig och ingen kommer att sjunga.
Hitta dem alla som ett spel
Venedig är en stad där att gå vilse är den rätta metoden. Ett stadsspel ger den metoden en form: ni utforskar i små lag med telefonen, löser gåtor knutna till verkliga broar, torg och kyrkor, och hamnar i hörn av Cannaregio och Dorsoduro som folkmassorna aldrig når. Ingen guide, ingen fast starttid, och ni stannar för kaffe när ni vill.
Det fungerar för vänner, familjer och företagsutflykter och större grupper. Sidan så fungerar det förklarar det steg för steg.
Vanliga frågor
Hur många broar har Venedig?
Omkring fyrahundra i det historiska centrumet, även om den exakta siffran beror på vad man räknar in. Bara fyra korsar Canal Grande.
Kan man gå över Suckarnas bro?
Bara inifrån Dogepalatsets rundtur. Från gatan ser man den från Ponte della Paglia.
Är Rialtobron gratis?
Ja, det är en allmän gata. Butikerna på den är mest smycken och souvenirer, prissatta för besökare.
När är bästa tiden att se broarna?
Tidig morgon, innan dagsturbåtarna kommer. Vid tiotiden står man axel mot axel på de stora överfarterna.
Är kysslegenden sann?
Nej. Det är ett modernt påhitt utan historisk grund, om än mycket bra för gondolaffärerna.
Är broarna tillgängliga?
Mestadels inte, nästan alla har trappsteg. Några nyckelstråk har ramper, och staden ger ut en karta över tillgängliga rutter som är värd att kolla i förväg.
Gå och korsa några
Venedig blir begripligt när man slutar försöka ta sig någonstans effektivt. Se alla städer där vi kör spel, läs om våra rutter längre söderut i Quests i Rom, eller hör av dig om du planerar något för en grupp.
