De 5 bästa restaurangerna i Newcastle och vad du ska äta

En restaurang inne i ett dominikankloster från 1200-talet, i ett rum som byggnaden själv beskriver som Storbritanniens äldsta matsal — munkar åt här på 1230-talet. Det skulle lätt kunna vara en gimmick, och det är det inte: maten är rakt igenom bra modern brittisk, med gott om kött från Northumberland och fisk från Nordsjön.

Sitt på gården på sommaren. Det ligger två minuters promenad från Chinatown-porten och syns inte alls från gatan.

En pub på en smal gränd vid Quayside som gör riktig brittisk pubmat och tar den på allvar: fläskpaj med piccalilli, inlagd krabba, ostron, njurtalgspudding. Det är stadens bästa ställe att äta den mat regionen faktiskt växte upp på, med en öllista att matcha.

Baren på nedervåningen tar emot utan bokning; matsalen på övervåningen är värd att boka.

Inte i staden alls, utan tjugofem minuter med Metro och sedan en promenad ner till King Edward's Bay, där två containrar på sanden serverar det som kom in med båtarna på morgonen, tillagat över ved. Du äter på en bänk med en filt och tittar ut över Nordsjön.

Det är nordöstra Englands mest minnesvärda måltid och den fungerar i dåligt väder lika bra som i bra. Uteborden går inte att boka; kom tidigt.

Ingen restaurang, men stället att äta lunch på. Marknaden öppnade 1835 och fungerar fortfarande som en arbetande saluhall, med slaktare, fiskhandlare och en rad små matdiskar. Här finns också en av de minsta bevarade Marks and Spencer-bodarna, hållen som den var 1895.

Det är här du äter en stottie med skinka och pease pudding: ett platt, kompakt bröd fyllt med kall skinka och en tjock gul kräm av spritärtor. Den kostar nästan ingenting och är det mest Newcastle-aktiga på hela den här sidan.

En före detta industridal femton minuters promenad öster om centrum, i dag full av små fristående ställen — en restaurang som började i containrar och blev en permanent lokal, bryggerier, en stadsgård, konsertlokaler i gamla lagerhus. Cook House är ankaret: kort meny, lokala råvaror, ändras hela tiden.

Kom tidigt på kvällen och behandla hela dalen som en enda lång måltid.

Pease pudding, spritärtor kokta till en kräm, är en nordöstlig basvara och dyker upp i smörgåsar och bredvid kött. Stotties är det lokala brödet. Craster-kippers — sill rökt i en by i Northumberland sedan 1880-talet — är en ordentlig frukost. Och singin' hinnies, en stekhällskaka som fräser medan den gräddas, hör till eftermiddagsteet.

Newcastle Brown Ale, först bryggd i staden 1927, görs inte längre här. Produktionen lämnade Newcastle 2005, flyttade över floden och sedan helt ut ur regionen, och märket har därefter bryggts på annat håll under annat ägarskap. Flaskan är berömd; kopplingen till staden är i dag historisk.

Den lokala öl du ska dricka i stället kommer från något av de små bryggerierna i Ouseburn eller i Tynedalen, som har blivit många fler sedan 2010.

Gå längs Grey Street, som återkommande röstats fram som en av Storbritanniens vackraste gator, och längs Quayside med dess sju broar — Tyne Bridge från 1928 och den tippande Millennium Bridge från 2001, som roterar för att släppa förbi fartyg. På andra sidan vattnet ligger BALTIC, ett centrum för samtidskonst med fri entré, i en ombyggd kvarn.

Newcastle är kompakt och brant, och det finns mer mellan Quayside och centrum än en promenad längs floden visar. Ett stadsspel tar dig runt i små lag med mobilen, med gåtor kopplade till riktiga gator och byggnader, utan guide och utan fast starttid — ett bra sätt att göra sig förtjänt av middagen.

Det fungerar för vänner, familjer och företagsutflykter och större grupper. Sidan så funkar det förklarar steg för steg.

Newcastle belönar den som äter där lokalborna äter i stället för där guideböckerna pekar. Se alla städer där vi kör spel, läs om Midlands i de bästa musikscenerna i Birmingham, eller hör av dig om du planerar något för en grupp.