De bästa ställena för pinchos i Valladolid

En tapa är en liten tallrik. En pincho (eller pintxo i Baskien) är en komponerad munsbit, oftast på bröd eller sammanhållen med en pinne, gjord för att ätas i två eller tre tuggor stående. I Valladolid lutar stilen åt det konstruerade och tekniska: i lager, upplagd, med sås, ibland närmare en restaurangrätt i miniatyr än ett tilltugg.

Du betalar för varje. Priserna är måttliga, och standardgreppet är en pincho och en liten dryck per bar, sedan vidare. Ingen sitter en hel kväll på ett enda ställe.

Den korta biten Calle Correos, precis vid Plaza Mayor, är stadens tätaste koncentration av bra barer. Du kan stå utanför en, titta åt vänster och höger och se fyra till. Det är rätt ställe att börja om du aldrig gjort det här förut, för du kan egentligen inte göra fel.

Ett litet torg några minuter västerut, lugnare och modernare i känslan, med uteserveringar som fylls varma kvällar. Bra för ett långsammare andra eller tredje stopp när Correos blir fullt.

Campanas är smal och gammal och luktar grillat kött. Marina Escobar ligger närmare parken Campo Grande och drar en något äldre lokal publik. Båda ligger inom tio minuters promenad från Plaza Mayor, vilket är det praktiska med Valladolid: hela rundan går att gå och du behöver aldrig en taxi.

Öppettider och menyer ändras, så se det här som en startlista snarare än ett schema. De flesta barer serverar pinchos i två pass: ungefär 13 till 15.30 och igen från 20.

Den mest kända av tävlingsbarerna, och den de flesta besökare skickas till. Deras mest berömda skapelse är en liten hamburgarliknande pincho uppkallad efter Barack Obama, gjord när han valdes första gången och kvar på menyn sedan dess eftersom folk fortsatte fråga efter den. Fullt, högljutt, och för en gångs skull värt att köa för.

På Calle Correos, och det närmaste staden har en institution. En lång disk, en handskriven tavla och en lista över pinchos som är längre än du hinner läsa på en gång. Vill du förstå vad Valladolid gjorde innan tävlingen gjorde allt utstuderat, beställ här.

Mer polerat, mer upplagt, närmare ett restaurangkök som arbetar i miniatyr. Ett bra stopp om du vill se stilens tekniska ände snarare än den traditionella.

Liten, gammal, kaklad och pålitligt bra. Den sortens bar där pinchon kommer på en pappersservett och är bättre än den har rätt att vara.

Känd för kött grillat över kol. Om du ätit lagrade och såsade munsbitar i två timmar och vill ha något enkelt och varmt är det här korrigeringen.

Valladolid ligger mitt emellan fyra vinregioner, vilket inte är en slump. Ribera del Duero i öster gör de kraftfulla röda, Toro i väster gör tyngre, Cigales strax norrut är känt för rosados, och Rueda i söder gör de vita verdejo-vinerna som större delen av Spanien dricker på sommaren.

Den lokala beställningen är en corto, ett litet glas vin, inte ett helt. Du tar fem eller sex under kvällen. Be om "un corto de tinto" eller "un verdejo" så får du rätt storlek utan att behöva förklara dig. Öl fungerar också, men vinet är poängen här.

Börja runt 20.30. En pincho och en liten dryck per bar. Fyra till sex barer är en hel kväll och ungefär en hel middag. Beställ inte två pinchos på det första ställe du gillar, för då tappar du kvällens form.

Helger är fullare och de bra barerna har folk i tre led vid disken. Att bli serverad handlar om att stå vid baren och få ögonkontakt snarare än att vänta artigt i kö, vilket tar besökare en bar eller två att vänja sig vid.

Valladolid belönar den som går. Plaza Mayor är ett av de tidigast planerade huvudtorgen i Spanien och satte mönstret som Madrid och Salamanca följde. Katedralen ritades av Juan de Herrera, El Escorials arkitekt, och blev aldrig färdig, vilket är varför den ser lite avbruten ut. Cervantes bodde i staden, Columbus dog här, och det nationella skulpturmuseet har en samling polykrom träskulptur som är verkligen anmärkningsvärd även om det låter som ett nischintresse.

Om du hellre ser allt det med en anledning att fortsätta röra på dig ger ett stadsspel dig en. Du går en rutt, löser saker vid varje stopp, och staden förklarar sig längs vägen i stället för att komma som en lista med fakta. Det fungerar bra före en pincho-kväll, för det lämnar dig i centrum med aptit och en grov karta i huvudet.

Den bästa versionen av Valladolid är en lång promenad genom gamla centrum på eftermiddagen och en pincho-runda på kvällen. Vill du att promenaden ska ha lite struktur är våra spel byggda för precis det: så här fungerar det att spela, och har du frågor om att köra ett för din grupp kan du höra av dig till oss. Fortsätter du söderut efteråt? Vår guide till de bästa torgen i Sevilla täcker en stad som äter sent på ett helt annat sätt.