Platser att besöka i Liège: en stad som brukade vara ett eget land

Börja här även om du kommer med bil. Liège-Guillemins, färdig 2009 efter ritningar av Santiago Calatrava, är ett valv av vitt stål och glas utan någon fasad alls: byggnaden öppnar sig helt enkelt i båda ändar. Det är ett av Belgiens finaste stycken samtida arkitektur, och det är en järnvägsstation, så du kan gå in gratis.

En enda rak trappa med 374 steg klättrar uppför sluttningen från gamla stan till citadellet. Den byggdes så att soldater kunde nå fästningen utan att gå genom gatorna. Det finns inget enkelt sätt och ingen genväg; du går helt enkelt upp. Utsikten från toppen är belöningen, och det finns uteserveringar nedanför för efteråt.

En gång om året lyses hela trappan upp med levande ljus på natten, vilket är värt att planera ett besök kring om datumen passar.

Palatset vid Place Saint-Lambert är där furstbiskoparna regerade, och dess innergård är det man ska se: ett sextiotal skulpterade kolonner, inga två lika, täckta av ansikten, monster och lövverk. Det är nu domstol, så gården är öppen men resten är arbetande förvaltning. Gå in och titta upp.

Torget utanför var där katedralen stod fram till franska revolutionen, då den revs. Konturen är markerad i stenläggningen.

I en kyrka en kort promenad från centrum står en dopfunt i mässing från 1100-talet, gjuten i ett stycke och vilande på tio oxar, med figurer runt skålen modellerade med en naturalism som var århundraden före sin tid. Det är ett av de stora föremålen inom medeltida europeisk metallkonst, och det står i en församlingskyrka i Liège snarare än på ett nationalmuseum. Gå och se den.

På söndagsförmiddagar sträcker sig en marknad över en dryg kilometer längs Meuse: mat, växter, kläder, fåglar, skräp och folkmassor. Den hör till landets äldsta och största gatumarknader, den är verkligt lokal snarare än turistisk, och det är den bästa förmiddagen att vara i Liège. Den packar ihop vid lunchtid.

En Liègevåffla är inte en Brysselvåffla. Den görs på en jäsdeg fylld med pärlsocker som karamelliseras på järnet, så den är kompakt, seg och söt i sig själv: ingen grädde, inga jordgubbar, inget ovanpå. Ät den varm från ett stånd.

De andra lokala rätterna är boulets à la liégeoise, köttbullar i en mörk sås gjord på regionens tjocka fruktsirap, serverade med pommes frites; och peket, den lokala enbärsspriten, som dricks kall i små glas.

Utspridda i gamla stan finns dussintals impasses: smala gränder som leder till små gömda gårdar med några hus runt omkring. De är lätta att gå förbi och mestadels omärkta. Att hitta en du inte letade efter är det bästa med att gå runt i den här staden.

Liège är utspritt, bitvis kuperat och inte uppenbart. Ett stadsspel ger dig en rutt av gåtor som knyter ihop palatset, de gamla gatorna, impasserna och flodstranden, och förklarar varje stopp när du når det: en bättre struktur än att strosa och mycket bättre än den vanliga sevärdhetslistan.

Osäker på hur det fungerar? Läs hur man spelar först.

Ta trappan tidigt, palatsgården efteråt och våfflan när du vill. Vill du ha hjälp att planera något för en grupp? Hör av dig. Ser ni mer av Vallonien? Vår guide till de bästa platserna i Namur ligger en timme nedför Meuse.