Vad man ser i Heidelberg: en slottsruin och Tysklands äldsta universitet

Heidelberg ligger där Neckar kommer ut ur en skogklädd dal på Rhenslätten, med ett halvt sammanstörtat slott av röd sandsten på sluttningen ovanför. På 1800-talet gjorde den kombinationen staden till den romantiska tyska mönsterstaden för poeter och målare, och den har hanterat följderna sedan dess.

Det som räddar staden från att bara vara ett vykort är universitetet, grundat 1386 och Tysklands äldsta. Under terminerna fylls gatorna av folk som bor här snarare än besöker, och det förändrar stämningen fullständigt.

Heidelbergs slott är ingen ruin av försummelse. Franska trupper förstörde stora delar under krigen i slutet av 1600-talet, och efter ett blixtnedslag 1764 togs beslutet att inte bygga upp igen. Då hade ruinen blivit poängen: 1800-talets resenärer föredrog det trasigt och halvt uppslukat av murgröna, och en seriös rekonstruktion diskuterades och avvisades till slut.

Inne, missa inte Stora fatet, en vintunna i källaren så stor att det byggts ett dansgolv ovanpå. Terrassen ger utsikten ner över taken och floden som alla fotograferar.

Du kan gå upp på ungefär femton branta minuter, eller ta bergbanan från Kornmarkt.

Samma bergbanelinje fortsätter ovanför slottet till Königstuhl, berget bakom staden. Den övre sträckan går fortfarande med historiska trävagnar, vilket är värt biljetten i sig, och toppen ger en vid utsikt över Rhenslätten snarare än vykortsvyn över staden.

Det finns vandringsleder ner genom skogen om du vill göra en eftermiddag av det. Ha ordentliga skor; det är brantare än det ser ut nerifrån.

Heidelberg undgick allvarlig bombning under andra världskriget, så Altstadt är genuint gammal snarare än återuppbyggd. Hauptstraße som löper genom den är en av Europas längsta gågator, vilket också gör den till stadens mest trånga del.

Kliv av den. I sidogatorna får du Heiliggeistkirche vid torget, universitetskvarteren och Studentenkarzer, det gamla studentfängelset, där studenter låstes in för drickande och duellerande och täckte väggarna med teckningar och signaturer. Det var mer ett hedersmärke än ett straff, och väggarna bevisar det.

Korsa floden och klättra upp på Philosophenweg på norra stranden. Härifrån kommer den klassiska vyn över Heidelberg: slott, gamla stan och bro tillsammans, med dalen bakom. Namnet kommer från universitetsprofessorer som gick här för att tänka, och stigen är varm och skyddad nog att ovanliga växter växer längs den.

Klättringen upp från bron är kort och brant. Gå på sen eftermiddag, när ljuset faller över slottet i stället för bakom det.

Alte Brücke över Neckar är från 1700-talet och vaktas i stadsänden av en medeltida port med tvillingtorn. Bredvid sitter en broapa i mässing som håller en spegel, en modern skulptur som påminner om en mycket äldre som stod här.

Lokal sed ger den tre funktioner: rör spegeln för rikedom, de utsträckta fingrarna för att säkert återvända till Heidelberg, och mössen bredvid för barn. Alla gör minst en.

Gamla stan är liten och dess bästa delar ligger i sidogatorna, vilket är precis den situation där en rutt hjälper. Ett stadsspel skickar dig att lösa ledtrådar genom gränderna, torgen och universitetskvarteren, så att du hittar studentfängelset och de märkliga inskriptionerna i stället för att gå shoppinggatan två gånger. Det fungerar bra med en familj eller en grupp, och det fyller timmarna före eller efter slottet.

Om du vill ha staden och inte bara utsikten över den, gå den med en spelrutt. Så här fungerar det, och för teamutflykter och större grupper har vi format på den här sidan. Frågor om datum, gruppstorlekar eller rutter? Hör av dig. En timme norrut med tåg: Frankfurt.