De bästa julmarknaderna i Köln: fem värda din tid

De flesta städer har en stor marknad och några små utspridda. Köln har flera verkligt olika marknader inom gångavstånd från varandra, alla i ett kompakt centrum, med en katedral i mitten som sköter dekorationen på egen hand.

De pågår vanligtvis från slutet av november till strax före jul, och det praktiska knepet är att planera en runda snarare än ett enda stopp. Vissa år går ett litet tåg mellan flera av marknaderna, vilket är värt att kolla om du går med barn eller mor- och farföräldrar.

Marknaden på Roncalliplatz ligger direkt under Kölnerdomen, vilket är poängen. Domen är ett världsarv som tog över sexhundra år att färdigställa, från 1200-talet till 1880, och att stå under de två spirorna med en mugg Glühwein är bilden de flesta kommer för.

Den är också den mest välbesökta med bred marginal. Kom en vardag, eller tidigt, och acceptera att du kommer att hasa snarare än strosa en lördag i december.

I gamla stan, kring Alter Markt och Heumarkt, bygger den här marknaden på legenden om Heinzelmännchen, de små hustomtarna som påstods utföra allt Kölns arbete om natten, tills en skräddarhustru strödde ärtor i trappan för att få en skymt av dem och de försvann för alltid. Staden har aldrig riktigt förlåtit henne.

Det är den roligaste av marknaderna, med hantverksstånd, tomtefigurer överallt och en isbana i Heumarkt-änden. Är du här med barn är det här den att bygga eftermiddagen kring.

På Neumarkt satsar Markt der Engel på vitt och guld: ett tak av ljus ovanför stånden och utklädda änglar som rör sig genom folkmassan. Det är den vackraste i gruppen och den bästa efter mörkrets inbrott, och den känns lugnare än domkyrkomarknaden även när den är full.

Nere vid Rheinauhafen, intill Chokladmuseet, har hamnmarknaden ett maritimt tema, med vattnet, de gamla hamnbyggnaderna och de ombyggda kranhusen bakom sig. Det är en annan stämning än i gamla stan: öppnare, mer luft, färre människor inklämda i smala gränder.

Kombinera den med museet om vädret slår om, och gå tillbaka längs floden i stället för att ta spårvagnen.

Bort från centrum är de mindre kvartersmarknaderna, som den vid Stadtgarten, dit Kölnborna går för en kvällsdrink snarare än för att handla. Färre stånd, fler lokalbor, inga köer. Har du redan gjort tre marknader och fått nog av trängsel, avsluta här.

Köln dricker Kölsch: ljus, frisk och serverad i små raka 0,2-litersglas kallade Stangen. På de gamla bryggeripubarna byter servitören, kallad Köbes, ut ditt tomma glas utan att bli tillfrågad och markerar ditt ölunderlägg. För att sluta, lägg underlägget ovanpå glaset.

På marknaderna dricker du mest Glühwein, vanligtvis ur en mugg du betalar pant för och kan behålla som souvenir. Ät en Reibekuchen, en friterad potatisplätt med äppelmos, som är regionens marknadsmat och bättre än det låter.

Och som i Düsseldorf, beröm inte den andra stadens öl. Rivaliteten mellan Kölsch och Altbier är ett stående skämt som alla går in för.

Promenaden mellan marknaderna passerar det mesta som betyder något: domen, de romerska lämningarna runt den, Hohenzollernbron med sina hänglås och flodstranden. Ett stadsspel gör den promenaden till något med ett syfte och skickar dig genom gamla stan medan du löser ledtrådar, så att barnen håller sig varma och de vuxna lägger märke till mer än nästa glöggstånd.

Om du vill ha staden lika mycket som marknaderna, gå den med en spelrutt. Så här fungerar det, och för teamutflykter och större grupper har vi format på den här sidan. Frågor om datum, gruppstorlekar eller rutter? Hör av dig. En halvtimme uppför Rhen, och rivalen: Düsseldorf.