Traditionella balinesiska ritualer och hur du uppför dig

De små flätade palmbladsfaten med blommor, ris och en rökelsepinne dyker upp på altare, buttrappor, trottoarer, motorcyklar och stränder, flera gånger om dagen. Var och en placeras med en bön och lite vatten, och att göra och lägga ut den betyder mer än själva föremålet.

Trampa inte på dem. Ligger en på trottoaren, gå runt. Ingen kommer att skrika åt dig, och alla lägger märke till det.

Det balinesiska Saka-nyåret i mars markeras av tjugofyra timmars fullständig stillhet. Ingen trafik, inget arbete, inga lampor på natten, inget lämnande av boendet. Till och med Balis internationella flygplats stänger den dagen, vilket gör den till världens enda flygplats som rutinmässigt stängs för ett religiöst firande.

Kvällen innan bär byarna ogoh-ogoh — enorma demonfigurer byggda under veckor av bambu och papier-maché — genom gatorna innan de bränns eller plockas isär, för att driva ut onda andar. Det är högljutt, kaotiskt och något av det bästa man kan bevittna i Sydostasien.

Är du på ön under Nyepi stannar du på hotellet. Personalen ger dig fortfarande mat; du går inte ut, och du bör inte använda ljus som syns utifrån. Det är ingen regel riktad mot turister — alla följer den.

Galungan markerar dharmas seger över adharma och den tid då förfädernas andar återvänder på besök. Den följer den balinesiska pawukon-kalendern på 210 dagar, så den infaller två gånger under de flesta västerländska år, och datumen flyttar sig.

Du känner igen den på penjor: höga böjda bambustänger behängda med flätad palm, ris och frukt, nedsatta utanför varje hus längs varje väg. Kuningan, tio dagar senare, markerar andarnas återvändande, och offergåvorna görs på morgonen eftersom andarna sägs ge sig av vid middagstid.

Dagarna före Nyepi bär byarna tempelklenoder till havet i långa processioner klädda i vitt, för att rena dem i vattnet. Möter du en på en väg, kör åt sidan och vänta. Kör aldrig om en procession.

En reningsritual som utförs vid heliga källor, mest känt vid Tirta Empul nära Tampaksiring, där människor köar längs en rad stenpipor och badar under var och en i tur och ordning. Besökare får delta, men det är en religiös handling och inget bad: bär den sarong du får, följ ordningen och hoppa över de pipor som är reserverade för begravningsriter — templet märker ut dem.

Balinesisk kremering befriar själen från kroppen, och den är ett firande snarare än en högtidlig sorgestund: gamelan, folkmassor, ett utsmyckat torn som bär kroppen och som snurras med flit i korsningar för att förvirra anden om vägen hem. Eftersom den är dyr väntar familjer ofta i åratal och håller en gemensam ceremoni.

Besökare välkomnas ibland att titta på. Fråga först, klä dig ordentligt, stå längst bak och fotografera inte familjen på nära håll.

Den berömda sjungande cirkeln du kan se vid Uluwatu i solnedgången är ingen uråldrig tempelritual. Kecak utvecklades på 1930-talet ur transritualen sanghyang och formades för publik med den tyske konstnären Walter Spies inblandad. Det gör den inte oäkta — den är genuint balinesisk och har decennier på nacken — men det är en föreställning, inte en ceremoni du tränger dig in i.

Bär sarong och skärp vid tempel; de finns oftast att låna vid entrén. Täck axlarna. Stå inte högre än en präst eller framför människor som ber, vilket utesluter de flesta av de bilder besökare vill ta. Rör inte någons huvud, och rikta inte fötterna mot ett altare eller en person.

Templen anslår en regel som ber menstruerande kvinnor att inte gå in; den tas på allvar och gäller alla. Klättra inte på altare, heliga träd eller tempelportar för att fotografera — folk har blivit utvisade för det.

Bali tar också ut en turistavgift av utländska besökare, införd de senaste åren; kolla aktuellt belopp och hur du betalar innan du flyger.

Det bästa sättet att förstå något av det här är till fots, långsamt, på platser där du kan se vardagslivet i stället för en schemalagd show. Ett stadsspel fungerar likadant: små lag, en mobil, gåtor kopplade till riktiga gator och byggnader, ingen guide och ingen fast starttid — du sätter takten och stannar när något händer.

Det fungerar för vänner, familjer och företagsutflykter och större grupper. Sidan så funkar det förklarar formatet steg för steg.

I mars, på ett datum satt av den balinesiska Saka-kalendern, så det flyttar sig varje år. Kolla före flygbokning, eftersom flygplatsen stänger.

Ofta ja, om du är inbjuden eller templet är öppet, och om du klär dig och uppför dig därefter. Fråga i stället för att anta.

Sarong och skärp, med täckta axlar. De flesta tempel lånar eller hyr ut dem vid porten.

Canang sari, små dagliga offer av blommor och ris. Gå runt dem i stället för över eller på dem.

Nej. Det är en 1900-talsföreställning utvecklad ur en transritual och uppförd för publik. Den är värd att se på de villkoren.

De följer en 210-dagarscykel, så de infaller oftast två gånger per västerländskt kalenderår och datumen skiftar. Håll utkik efter penjor-stängerna.

Bali är som bäst när du är en gäst som lagt märke till reglerna. Se alla städer där vi kör spel, läs om regionen i fyra fantastiska tempel i Bangkok, eller hör av dig om du planerar något för en grupp.